SMJ:s hedersordförande har passerat den sista signalen –>

Den man som med rätta kan kallas ’Mr SMJ’ är inte längre med oss. SMJ:s hedersordförande Otto BvL har gått bort den 15 september 2021. Otto var SMJ:s ordförande och starke man under många decennier och dessutom den som designade och byggde det mesta av el, elektromekanik, elektronik och senare DCC-lösningar på SMJ:s anläggningar, både på Hamngatan och på Rosenlundsgatan.

(Läs hela historien genom att klicka på rubriken.)

Otto valdes till SMJ:s ordförande år 1962. Vi har några bilder från Hamngatsperioden där en mycket ung Otto finns med, redan då klädd i arbetsrock redo att hugga in på trilskande reläer, dra kablar under banan eller fixa till kallödningar inuti någon stationspanel. 

Här ses den dåvarande hedersordföranden greve Sven Lagerberg och ordföranden Otto Berg von Linde under den högtidliga nerläggningen av den gamla banan på Hamngatan sommaren 1969. 

Anläggningen på Hamngatan föreställde privatbanan Tierp – Carlholms järnväg med anslutning till en SJ-linje i Tierp. Otto utformade och byggde merparten av det elektriska på anläggningen, bland annat det styrsystem som användes för automatdriften av tåg på SJ-linjen. Sent 1960-tal fick klubben beskedet att man var tvungen att lämna lokalen på Hamngatan. Huset skulle rivas. I rollen som ordförande fick Otto dra ett tungt lass att tillsammans med föreningens juridiska rådgivare försöka få till en lösning. Efter en del dramatiska turer kunde klubben flytta till en ny lokal på Rosenlundsgatan.

Den bakomliggande tekniken för den nya anläggningens styrsystem och signalsystem baserades på reläteknik. Detta var Ottos hemmaplan eftersom han hade lång erfarenhet av den tekniken både från telefonivärlden och framför allt järnvägssignalteknik. Åter igen var Otto designern för el och elektromekanik och alla vi som varit inne i det som då hette relärummet kan bara förundras över hur man kan få ihop något liknande. Enkelt uttryck kan man säga att SMJ:s reläbaserade styr-, ställverks- och signalsystem var en mindre version av de lösningar som användes på de ’stora järnvägarna’. Detta var möjligt tack vare Ottos kunskaper inom både teknik och signalregelverk. Han jobbade ju med sådana grejor civilt, först på Ericsson och senare på Banverket.

Runt 1975 hade anläggningsbygget kommit så långt att det gick att köra tåg. Jag har sett ett reportage i en gammal Allt om Hobby där Otto (med flera) deltar i trafiken iklädda sina järnvägsuniformer. SMJ figurerade ofta i Allt om Hobby och det var alltid Otto som var talespersonen för föreningen.

Sent 1970-tal / tidigt 1980-tal kom ett antal nya medlemmar med i SMJ som satte igång att bygga landskap. Det blev då en ny dimension för ordförande Otto att jobba med när det kom landskap och tunnlar intill och ovanpå spåren. Jag har förstått att de nya initiativ som togs av de nya medlemmarna inte alltid sågs med blida ögon av Otto. Han ville gärna ha koll på allt som hände. 

Under mitten av 1980-talet fick styrelsen lite nytt blod och en mer konsekvent stabilisering av SMJ:s ekonomi startade. Detta arbete, där självklart ordförande Otto var med, skapade en framgångsvåg och finansiell styrka för föreningen. Första egna produkten var byggsatserna av malmvagnar littera Mas. Jag vet att Otto köpte och byggde ett antal sådana vagnar eftersom han ofta körde med dem på anläggningen. Fler byggsatser och andra produkter följde.

1988 fyllde SMJ 50-år och Otto var med att ta fram jubileumsboken. Både som medlem i redaktionskommittén och som författare av flera kapitel i boken. 

Nästa paradigmskifte för SMJ drivet av Otto kom under tidigt 1990-tal. DCC började komma och Otto var tidigt intresserad av denna teknik och hur den kunde användas i modelljärnvägssammanhang. Han knöt tidigt täta kontakter med bland annat Rutger F och firma Lenz som båda var tidigt ute med att utveckla DCC-som fenomen och att lansera DCC-produkter. Otto tog initiativ till och drev också arbetet att SMJ skulle konvertera anläggningen från analog till DCC-styrning och så blev det också med start år 1995. Detta innebar att utbyggnationen av relätekniken stoppades, ett nödvändigt beslut då kunskaperna kring komplexa reläkonstruktioner började sina inom föreningen.  

Med DCC-tekniken som bas öppnades nya möjligheter att använda annan teknik (mjukvarubaserad) för automatstyrningen av tågen. Otto etablerade kontakt men en man i Tyskland som hade byggt ett styrsystem som heter Train Controller. Otto blev mycket involverad i vidareutvecklingen av Train Controller som bland annat betatestare och allmänt signal- och ställverksexpertstöd till innehavaren av firman som producerar Train Controller.

DCC-konverteringen genomfördes och det handlade om att hitta temporära lösningar med ’blandteknik’ (både DCC-teknik och reläteknik i bruk parallellt). Detta var en svår nöt att knäcka som krävde kunskaper om båda typerna av teknik. Det var inte många, om ens någon inom SMJ som hade denna kombination av kunskaper utöver Otto. Han blev därför rätt ensam med att kunna förstå helheten och därmed kunna ta fram fungerande lösningar.

Otto var ’Mr SMJ’ och välkänd i både MJ-Sverige och i ’tåg-Sverige’ både för MJ-utövandet och i sin ’civila’ yrkesroll. Tack vare Ottos kontaktnät fick därför SMJ kontakt med olika företeelser i tåghobbyvärlden. Kontakter med MJ-utövare i Danmark och Finland ledde fram till olika SMJ-resor till dessa länder. Goda relationer med GMJS mynnade så småningom ut i serien med personvagnsböcker som SMJ givit ut. Otto satte alltid SMJ högt och var noga med att hushålla med föreningens resurser. Men kvalitétskraven på till exempel föreningens produkter tummade han inte på.

Vid sidan av SMJ var Otto i yrkesrollen en av de mest framstående experterna i Sverige (i världen?) på järnvägsignalering och ställverk. Otto besökte massor med länder med jobbet när Ericsson ville sälja signal- och ställverkssystem till olika länder. Han kunde berätta om många dråpliga och märkliga händelser under dessa resor, allt ifrån nyckfulla transportministrar i Iran som kallade till möte mitt i natten bara för att visa ’vem som bestämde’ till delegationer från Ryssland på besök i Sverige som absolut inte kunde förstå att vodka inte serverades till falukorv och stuvade makaroner i lunchkantinen. Vi har hört om barbecue parties hemma hos australiska järnvägsanställda där giftormar ringlade under buskarna i trädgården och tester av ATC i Danmark där Otto & Co satt i förarhytten i en gammal skraltig manövervagn som sköts på av två jättelika danska Mz-diesellok där man inte var 100% säker på att fjärrstyrningen och bromsningen av loken funkade helt felfritt. 

Otto fungerade även som sakkunnig i olika järnvägsutredningar och blev även vid ett flertal tillfällen kallad som expert i rättegångar som handlade om järnvägsolyckor.

Han bytte jobb från Ericsson till Banverket. På Banverket ansvarade Otto bland annat för bygget av den nya trafikledningscentralen på Stockholm C. SMJ:s styrsystem måste ha varit futtigt i jämförelse…

Efter pension från Banverket blev det egen firma med konsultuppdrag i järnvägsbranschen. Vad firman hette? Tåg-Otto lämpligt nog. Ett av de sista uppdragen som konsult handlade om ombyggnation av Roslagsbanans signalsystem. Vad kunde vara bättre än att kröna karriären med att jobba med nya signaler på Roslagsbanan som bokstavligt passerade tomtgränsen på bostaden i Täby?

År 2009 lämnade Otto efter 47 år på posten över ordförandeskapet i SMJ till undertecknad. Rimligen är det någon slags rekord för en och samma befattning i en allmännyttig ideell förening. Otto utsågs även till hedersmedlem och hedersordförande i SMJ.

Det går inte riktigt att förstå hur mycket Otto betytt för SMJ och var han hittade energin att driva föreningen vidare under så många år. Det måste ha handlat om en kärlek till tåg och till modelljärnvägar kombinerat med både breda och djupa kunskaper om banan, signalerna, elen, ställverken, fordonen och historien kring järnvägarna.

Otto, tack för allt du gjort för SMJ under alla år!

Anders L
Ordförande SMJ


(Vi har en tecknad bild upptejpad på väggen i vårt teknikrum på klubben. Två änglar står vid en modelljärnväg och texten under bilden lyder; ”Wiring? What wiring? This is Heaven, remember?” Hoppas att det är så bortom den yttersta signalen dit Otto åkt.)

Senaste spåren

Arkiv

Länkar

-

Etiketter